Det var en riktigt lökig praktikplats, jag degade, åt pizza och snörde skor hela dagarna... Under min prao försökte grabbarna i butiken sig på att städa lite på lagret, vilket ledde till att en riktig jävla rågrym slalombräda rotades fram för att slängas. Jag bad på mina blodiga knän om att få ge den ett nytt hem(den var trots allt helt oanvänd) där den skulle få kärlek och omsorg. Sagt och gjort, samma kväll åkte jag hem med monstret och glömde bort dess existens i 5år.
För då alltså typ 3år sedan tog jag med mig brädan upp till Åre för att testa vad grejen med en carvingbräda var. Inget hände och fortfarande helt oanvänd fick brädan åka hem igen.
Nu i höstas när det bestämdes att jag och Kevin skulle bo här över säsongen så försökte jag igen. Brädan langades upp till lägenheten, blev stående i 1månad för att idag få sin grovt försenade premiär.
Niclas har vart upp den senaste veckan och vi har under tiden snackat lite om brädan och bestämt att han(eftersom han har en pjäxstorlek som passar i bindningen som sitter på) ska sladda runt lite på den.
Efter en halv men iskall dag i backen så beslutade vi att vi skulle dra till lägenheten, hämta brädan och se vad den gick för. Vi gjorde detta och begav oss upp med vm6an. Efter lite om och men lyckas Niclas, trots en sjukt idiotisk konstruktion, få fast bakfoten i bindningen och vi begav oss ner mot hummeln. Svängradien på det lilla aset var allt annat än roligt att ha att göra med så han bombade istället på ganska hårt ner mot nästa lift.
Vid toppen av hummeln så ska Niclas tuffa sig lite för publiken på hummelstugans balkong genom att droppa switch ner för en kant på dryga halvmetern. (kan tillägga att på en bräda som mer liknar en monoski än en snowboard är det ett djärvt drag)
Resultatet av det hela blir att båda bindningarna exploderar vid landning och Niclas får springa och slänga sig efter brädan för att den inte ska skena iväg.
För då alltså typ 3år sedan tog jag med mig brädan upp till Åre för att testa vad grejen med en carvingbräda var. Inget hände och fortfarande helt oanvänd fick brädan åka hem igen.
Nu i höstas när det bestämdes att jag och Kevin skulle bo här över säsongen så försökte jag igen. Brädan langades upp till lägenheten, blev stående i 1månad för att idag få sin grovt försenade premiär.
Niclas har vart upp den senaste veckan och vi har under tiden snackat lite om brädan och bestämt att han(eftersom han har en pjäxstorlek som passar i bindningen som sitter på) ska sladda runt lite på den.
Efter en halv men iskall dag i backen så beslutade vi att vi skulle dra till lägenheten, hämta brädan och se vad den gick för. Vi gjorde detta och begav oss upp med vm6an. Efter lite om och men lyckas Niclas, trots en sjukt idiotisk konstruktion, få fast bakfoten i bindningen och vi begav oss ner mot hummeln. Svängradien på det lilla aset var allt annat än roligt att ha att göra med så han bombade istället på ganska hårt ner mot nästa lift.
Vid toppen av hummeln så ska Niclas tuffa sig lite för publiken på hummelstugans balkong genom att droppa switch ner för en kant på dryga halvmetern. (kan tillägga att på en bräda som mer liknar en monoski än en snowboard är det ett djärvt drag)
Resultatet av det hela blir att båda bindningarna exploderar vid landning och Niclas får springa och slänga sig efter brädan för att den inte ska skena iväg.
Niclas visar upp vad som är kvar av Ferrarin.Detta resulterade i att jag fick ta vad som var kvar, åka ner med det till lägenheten, lämna det och hämta hans skidor och ta mig tillbaka upp till hummeln. Låter enkelt tycker du kanske, men försök åka en parkbräda med råslöa kanter, på blåis, i storm, med ett segel under armen.
Även om jag inte skrotade en enda gång på väg neråt så var det fortfarande det jobbigaste jag någonsin gjort...
Nu ska jag göra nåt annat med min tid än att förklara någonting enkelt med så många ord som möjligt.
Later kids!
Även om jag inte skrotade en enda gång på väg neråt så var det fortfarande det jobbigaste jag någonsin gjort...
Nu ska jag göra nåt annat med min tid än att förklara någonting enkelt med så många ord som möjligt.
Later kids!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar